Så hela världen ska snart jobba hemifrån och bara delta i gemensamma möten digitalt? Via de suddiga webbkamerorna i sina bärbara datorer? Eller via det usla Messenger? Blinkande, suddiga gubbar i gröngult som vinglar hit och dit? Barn som skriker i bakgrunden?

Undertecknad har nog provat allt snart, Messenger, Teams, Jitsi, Zoom osv och har inga lysande recensioner att komma med. Överföringen hackar, ljudet ekar och knakar, bilderna försvinner, trots att jag har verifierade 250 Mbps i uttaget. Det kan inte vara problem med video i min dator för Youtube och Netflix fungerar alldeles utmärkt. På något sätt verkar det vara svårare att få ljudet att flyta felfritt än bilden, trots att ljudet förbrukar mycket mindre processorkraft och bandbredd än en videoström.

Vad kan det bero på?

Annat var det förr, när videokonferens var nytt. Då lade man vikt vid korrekt färgton i bilderna, ljud som inte haltade och bilder som flöt jämt och fint.

Så här såg Ciscos telepresence-rum ut år 2008. Videokonferens på riktigt. Inga fördröjningar. Riktiga färger. Stora, skarpa bilder. Varje skärm drog 6-8 Mbps.

Vad är det för problem med dagens videokonferensapplikationer? Kräver de enorm processorkapacitet? Superdyra kameror med högklassig optik? Mycket snabbt Internet?

Det tycks som att alla de stora programleverantörerna har snitsat ihop sina videokonferenssystem lite med vänster hand, utan hänsyn till befintlig maskinvara ute hos användarna och funkar det så funkar det. Folk får stå ut med att bilden försvinner ibland och ljudet hackar och ekar. Det är ju vad som finns och ingen tillämpning tycks vara bättre än någon annan. När man provar sin mikrofon och sin kamera före mötet, i den inbyggda provfunktionen ser allt ut att fungera, men inte när mötet väl startat.

Så här kan det se ut på en vanlig bärbar dator. Inget vidare. Nästan hela persongalleriet närvarande. Grön gubbe nere till vänster. Ljudet hackar. Två suddiga. En har huvudet avklippt. Just de här bilderna kommer från Jitsi, men övriga program verkar vara lika ”bra”.

Man kan mycket väl tänka sig att videokonferens och distansundervisning fungerar bra när exempelvis en skola standardiserat kring ett enda system och alla elever har moderna, nyinköpta datorer och hög bandbredd, men så lyckliga är inte alla i världen. Man har den dator man har, eller den företaget köpte in för fem år sedan, den fungerar bra för ordbehandling, man kan titta på film och Youtube med den, det går att spela upp strömmad musik, CD och DVD. Men när det kommer till videokonferens börjar det halta.

Och det finns inget man kan göra åt saken!

Va? Hörs jag inte?? P har kommit och gått.

Forskning behövs

Får jag föreslå för en teknisk högskola, som exempelvis KTH, att man undersöker alla tillgängliga videokonferenssystem och tar reda på hur de fungerar och alla fel som de uppvisar, och när man fått en klar och tydlig bild av felen, skapar ett bättre system där bild och ljud flyter korrekt.

Här är problemen:

Avbrott

Video som kommer och går från alla deltagare eller bara vissa
Ljud som kommer och går

Synkproblem

Ljud och bild synkar inte
Ljud och bild hackar
Ljudet kommer efter bilden

Audioproblem

Ljudet hackar eller blir till ett ”pling”
Ekon och kackel-kackel i bakgrunden, främst som högljutt kackel-eko av mitt eget tal
Distorsion i ljudet, ibland tämligen våldsam

Bildkvalitet

Grön- och blåaktiga bilder
Suddiga bilder
Låg bildfrekvens eller helt stillastående bild
Bilden blir spegelvänd ibland, från vissa deltagare

Intrång – kryptering

Det har rapporterats problem med att utomstående tar sig in i videomöten och sprider trakasserier eller pornografi. Hur många rena avlyssningsfall det dessutom handlar om är inte känt, men det bör vara fler. Intrångsskyddet tycks generellt dåligt.

Krypteringen tycks vara bristfällig.

Andra överföringsproblem

Överföringen kan samtidigt fungera bra hos viss deltagare och mindre bra hos andra
Deltagare lyckas aldrig komma med i mötet
Deltagare kommer med, men utan bild, eller utan ljud

Det märkliga är att bandbreddskraven för en fullt godtagbar bild på 640×480 eller större sällan överstiger 1 Mbps och så låg bandbredd är det knappast någon som har numera.

Här försvann tre till. Det är snart bara jag kvar och jag har ingen aning om de andra kan se mig. Han som var grön förut är inte så grön längre.

Att forska på

Ta reda på hur de olika deltjänsterna fungerar, som ekocancellering, hur systemen hanterar många samtidiga deltagare och var fördröjningarna uppstår.
Är vissa webbläsare eller operativsystem för dåliga eller olämpliga för videokonferens?
Måste man ha en app? Blir det sämre med en webbläsare? I så fall varför?
Specificera felen och vad man kan göra åt dem.
Skapa testverktyg som kan analysera överföringen och funktionen före och under mötet, på olika punkter i överföringen.

Skriv en bättre videomötestillämpning, baserat på:

De vanligaste bärbara datorernas kapacitet och optiska förmåga
Inte allt för raketsnabb internetförbindelse
Anslutning via mobilnätet

Där försvann alla andra. Ljudet ekar och skramlar. Det är som att prata i en hink ibland.

Funktioner som önskas

En möjlighet att se hur min bild, respektive hela mötet ser ut hos andra mötesdeltagare.
En möjlighet att se bandbreddskraven hos alla deltagare och se om det finns flaskhalsar på vägen. Flaskhalsarna skulle kunna vara bandbredd, processorkapacitet, bildfrekvenser etc, så att man klart och tydligt kan peka ut utrustning som inte räcker till.
Programmet ska kunna förstå om kraven på bandbredd, utrustning, processorkapacitet etc. är orimliga och om felet egentligen ligger någon annan stans.
Goda, enkelt begripliga råd till användarna, under drift, som
– Det är för mörkt hos dig
– Du är grön, justera ljuset i rummet
– Det är för mycket bakljus, ansiktet syns inte
– Sitt närmare kameran
– Din bandbredd är för närvarande XXX, det är för lite
Utan obegripliga felmeddelanden som
– If the video player is loaded incorrectly, then…
– Make sure your browser does not have add-ons that block video…
Interoperabilitet. Som det är nu kan videokonferenssystem av olika fabrikat inte kommunicera med varandra. Det gäller inte för andra kommunikationsprodukter, som epostprogram och webbläsare. En TIFF-fil som skapats i Photoshop kan redigeras i valfri annan bildredigerare och en textfil gjord i Word kan hanteras av alla andra ordbehandlare. Där finns ingen vilja från någon leverantör att låsa in användarna. Och om videokonferenssystem en dag kan tvärkommunicera får man inte tumma på kryptering och intrångssäkerhet.