Allting började med att bönder i USA inte fick reparera sina egna traktorer, eftersom kontraktet tvingade dem att använda tillverkarens reparatörer, vilket blev väldigt dyrt. Mobiltelefon- och elektroniktillverkarna klistrar lappar på sina produkter där det står att garantin upphör att gälla om etiketten förstörs (för att man exempelvis vill byta batteri själv).

Bild: Blaz Erzetic, Unsplash

Företagens, särskilt elektroniktillverkarnas ovilja att lämna ut information kring sina apparater gör också att återvinningen av skrotad materiel blir svår eller omöjlig.

I april 2018 krävde Federal Trade Commission (FTC, amerikanska konsumentverket) av ett antal tillverkare av bilar, konsumentelektronik och videospel att de måste upphöra med sina lagvidriga garantivillkor. Om garantin krävde att kunden inte fick bryta en etikett, använda tredjeparts reservdelar eller tredjeparts reparatörer, var tillverkaren tvungen att erbjuda gratis reparation och reservdelar under garantitiden. Företagen backade.

The Repair Association (TRA), som bildades 2013 i ett försök att införa ”rätten att reparera” inom elektroniksektorn, lobbade i ett antal delstater omkring 2015-16, men förlorade, eftersom Apple var emot. Apple gjorde ett misslyckat drag när man drog ned hastigheten på processorerna i sina äldre telefoner, för att de inte skulle göra slut på gamla, utslitna batterier så fort. Naturligtvis hade det kunnat undvikas om bara kunderna själva fått byta till tredjeparts-batterier och fått ta del av instruktioner för hur man byter.

Striden fortsätter.

Europa

År 2009 införde Europaparlamentet Ecodesign-direktivet där tillverkare uppmanas att göra energieffektivare konsumentapparater. Avsikten var att få ned Europas totala energi- och vattenförbrukning och minska mängden avfall och växthusgaser.

Som en fortsättning på Ecodesign-direktivet föreslog Europaparlamentet 2017 att medlemsländerna skulle stifta lagar som krävde att kunderna skulle ha rätt att själv reparera sin elektroniska utrustning, i förstone kylskåp och tvättmaskiner. EU krävde slutligen år 2019 att efter år 2021 ska alla tillverkare av denna typ av apparater tvingas erbjuda reservdelar till tredjeparts-reparatörer i tio år efter sista tillverkningsdatum. Andra aspekter av rätten att själv reparera har emellertid ännu inte uppfyllts.

Sverige

Du kanske minns TCO Bildskärmsprovaren från 1986, en checklista som gjorde det möjligt för användare att utvärdera hur ergonomiskt anpassade deras egna skrivbord och bildskärmar var? Det var början till slutet för bildrörs-skärmarna och starten för LCD-skärmarna. TCO gjorde sig ett stort och viktigt namn på detta: TCO Certified.

I början av 1992 startades TCO:s utvecklingsenhet och i samarbete med Naturskyddsföreningen, Nutek och Semko skapades första generationen av TCO Certified, TCO’92 med krav på elektromagnetiska fält, energieffektivitet och el- och brandsäkerhet. År 1995 kom nästa generation, TCO’95. I denna ingick även krav på begränsning av farliga ämnen i produktionen, med fokus på flamskyddsmedel och miljöfarliga grundämnen som bly, kadmium och kvicksilver.

På senare tid har elektronikens allt kortare livslängd blivit intressant, särskilt eftersom densamma blir allt svårare att reparera. TCO Certified generation 8 som kom 2020 skapar förutsättningar för en mer cirkulär produktion och konsumtion av IT-produkter genom att kräva slitstarka produkter som kan repareras, uppgraderas och återvinnas. Kraven är verkligen revolutionerande, bland annat dessa:

• Certifierade produkter måste ha minst ett års garanti. Reservdelar måste vara tillgängliga i minst tre år efter att produktmodellen slutat produceras.
• Varumärkesägaren ska tillhandahålla ett program som rensar IT-produkten från data, utan kostnad, så att den kan återanvändas utan risk för att känslig data sprids.
• Portabla produkter måste vara stöttåliga och klara höga och låga temperaturer.
• Batteridrivna IT-produkter byts ofta ut på grund av att batteriet förlorat för mycket kapacitet. Därför ingår krav på att batteriet i portabla produkter ska klara många laddningscykler, samt att det ska gå att byta ut.
• För att kunna fungera under lång tid ska produkten kunna repareras och uppgraderas.
• Produkter måste ha en USB-C-anslutning. Genom att använda en standardiserad lösning kan kablar och laddare återanvändas i högre utsträckning och färre behöver tillverkas.
• Varumärkesägaren är ansvarig för att produkten återtas och återvinns när den är förbrukad.

Idag har de flesta större datortillverkare anslutit sig till kraven i TCO Certified.

Mavenoid

Ett problem är att det tar sådan tid att få tag i en reparatör, och att det är dyrt. Problemet med att reparera själv är emellertid att kunden sällan har erfarenhet och inte har sett felet förr. Det skulle underlätta om man hade tillgång till en erfaren tekniker som faktiskt har sett felet förr, har tillverkarens alla schemor och handböcker och kan instruera, till exempel via mobilen.

Något av det värsta som finns är att försöka reparera är skrivare, som bläckstråle eller laser. Det är inte bara att skruva sönder och försöka se vad som hänt. Maskinerna är mikroskopiska inuti och har man väl fått isär dem, kanske man inte får ihop dem efteråt, iallafall inte med alla mått intakta. Avståndet mellan ett skrivhuvud och papperet måste vara ungefär en halv millimeter, annars fungerar det inte. Det kan gemene man inte ens att mäta efteråt.

Så för att sluta lite åt det reklamiga hållet, kan du hålla utkik efter det svenska företaget Mavenoid som avser att tillhandahålla automatisk AI-baserad reparationsvägledning till den som vill fixa själv. Det kan vara enkla saker som att få bort ludd ur USB-anslutningen till mobilen, som gemene man sällan klarar själv, eller svårare saker, som att byta en del i en tvättmaskin eller skrivare.

Mavenoid avser att teckna kontrakt med olika tillverkare och via tillverkarens egen webbsida erbjuda tips och trix, instruktioner för felsökning och underhåll, installation, uppdateringar och konfiguration och råd kring allmän användning. Det kan man visserligen få av exempelvis en reparationsverkstad också, men inte hemmavid och inte på 20 minuter.

Båda ska vinna något på det hela. Mavenoids system hjälper kunden, men upprättar samtidigt en rapport åt tillverkaren så denne har framtida nytta av problemlösningen.

Mavenoid har redan tecknat avtal med flera tunga industriföretag som HP, Alfa Laval, ABB, Husqvarna, Kone Cranes med flera, som levererar skrivare, robotgräsklippare, tvättmaskiner, drönare osv. Företagen är framför allt intresserade av att spara tid och pengar åt sina slutanvändare. Det ger en nöjdare kund och en mycket kortare tid till lösning (MTTR).

Givetvis kan inte en icke-elektriker byta delar som matas med högspänning, och då kommer Mavenoid att föra problemet vidare till en auktoriserad tekniker.

Det mesta är emellertid icke-elektriskt, som konfiguration och trasiga sladdar. Hemmafixaren står förmodligen inför en ny guldålder.

Läs mer

Warraty-voiding: https://www.teknikaliteter.se/2020/05/05/warranty-void-if-seal-broken/

Mavenoid: https://www.mavenoid.com/en/

En BBC-artikel om äldre hushållsutrustning som helt enkelt är för hållbar för att bytas ut. Människor har delat bilder på sina köksapparater, brödrostar, kylskåp och elektroniska spel som fortsätter att fungera 20-30-40 år efter tillverkning, helt enkelt för att de var robust konstruerade. Modern apparatur blir eller görs obrukbar genom att programuppdateringarna upphör: https://www.bbc.com/news/technology-52965974

Reservdelar: https://www.reservex.se/

Den bärbara datorns anatomi, ett skruvmejseläventyr: https://www.teknikaliteter.se/2017/11/15/barbara-datorns-anatomi/

Gammalt aprilskämt av undertecknad i samverkan med TCO Certified: https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/klimat/ny-miljomarkning-ska-radda-webben-fran-flash/