Det här är ett filmat reportage jag gjorde från Bombastic Pyroteknik i Stockholm. Det hela börjar med en intervju med chefen Claes Bonde som får berätta om principerna bakom scenpyroteknik. Det handlar alltså inte om raketer, utan om pyrotekniska pjäser med begränsad skjuthöjd, kanske inte mer än tio meter, som man utlöser på kommando och på tid. Sen skjuter vi.
Titta själv på https://www.youtube.com/watch?v=fpEABeDw6-8
Huvudargumentet för att göra reportaget var ”Varför tittar man på Melodifestivalen? Inte för melodierna, utan för pyrotekniken”.
Filmen visar olika typer av pyrotekniska pjäser, alltifrån mindre blixtljuspuffar, till större fontäner och hur de kopplas in till skjutpanelen och aktiveras. Därefter övergår vi till gasolkanonen, som passar bäst i olika katastroffilmer.
Bombastic har också levererat pyroteknik till Scandinavian Airshows specialutrustade aerobaticsplan för flygfyrverkeri.
Claes, som är den enda person jag vet som törs såga en fyrverkeritårta jäms med knäna med bandsåg, berättar om hur man fyrar av, vilka kemikalier som ingår och vilka elektriska parametrar som gäller.
Bild: Audrone Vodzinskaite.
Här sitter undertecknad tillsammans med Claes Bonde och Bombastics manuella skjutlåda och låter ett antal eltända pjäser för scenbruk gå i vädret. Det är inte utan att man känner sig lite som en pyrotekniker som får skjuta för glatta livet på Melodifestivalen. Efter att ha hjälpt till med inkopplingen, inser man också hur mycket kablage pyroteknikerna drar under en Melodifestival. Det blir åtskilliga kilometer. Den röda burken bakom skjutlådan är en handbrandsläckare.
Här är principen för den manuella skjutlådan. Strömmen kommer från ett 48 volts batteri och en pjäs utlöses av en ström på cirka en ampere. Det första man gör är naturligtvis att ansluta alla pjäserna (symbolen ”glödtråd”). De står på sin avfyrningsramp, kopplade till en sotig distributionsbox avsedd att samla ihop de lösa sladdarna till en sk multikabel, en standardiserad överföringskabel av försvarlig längd, som passar i en kontakt i skjutlådan. Skjutlådan står naturligtvis på säkerhetsavstånd.
Efter att inkopplingen är klar tar skjutledaren fram ohmmetern och mäter alla glödtrådar från skjutlådan. Ohmmätaren kopplas mellan jordpunkten och lämplig utgående ledare i patchpanelen. Man vill förvissa sig om att man har tillräckligt lågohmig förbindelse för att få upp en ampere, inte bara ”förbindelse”. Man kan koppla rena, raka tvärförbindelser på patchpanelen (1 till 1, 2 till 2 osv), som schemat visar, men om pjäserna skulle behöva kopplas på annat sätt och man ändå vill kunna trycka den numrerade sekvensen 1-2-3-4-5-6… kan man bygla om det hela mellan patchpanelerna.
Vid skjutning börjar man med att vrida om nyckelbrytaren för att få spänning till enheten. Genom att slå testomkopplaren i läge Test kan man trycka på avfyrningsbrytarna (2) för att se att det finns förbindelse genom alla glödtrådar. Förbindelsen visas bara med en enkel lysdiod, som inte drar tillräckligt mycket ström för att fyra av en pjäs. Dioden visar att det är förbindelse, men den allvarliga mätningen ska som sagt ha skett innan, med ohmmeter.
Slå därefter om testomkopplaren till Normal och fäll upp locket på avfyrningsbrytaren (1). Avfyrning är därefter ett tvåhandsförfarande. Tryck på avfyrningsbrytare (1) och samtidigt på önskad pjäsbrytare (2). Säg några odödliga ord och se hur vackert det smäller. Tryck på nästa och nästa och njut.
Läs mer
Bombastic har en väldigt trevlig sida på Facebook.
