Så tuktas en elallergiker

Vi har ett problem i Sverige: pseudovetenskapen. Det tycks finnas fler än 300.000 elallergiker i landet och antalet ökar hela tiden. De orsakar stat och kommun kostnader när de kräver elsanering av bostäder och sjukhus, strålningsfria zoner, överklaganden av jordförlagd kabel och kraftledningar och nu på sistone sabotage mot mobilmaster. Ett antal motioner till riksdagen om ”Åtgärder mot elrelaterad ohälsa” (2006, 2007, 2008, 2010 och 2011) har kostat skattebetalarna onödiga pengar.

Hur ska man få slut på det?

Man måste utföra ett prov. Det måste ske offentligt och på ett så vetenskapligt övertygande sätt att elallergikerna tvingas inse verkligheten och därefter vara redo för helt vanlig psykvård. Såvida de inte kan bevisa att de har rätt.

”Symptom”

De påhittade symptomen av ”mobilstrålning” är enligt de drabbade uppenbara och så besvärande att det inte kan vara svårt att vittna om symptom i en provsituation. Här är ett typiskt vittnesmål: ”5G-basstationer är hemska. Man får mjölksyra i musklerna av strålningen och blir stel samt svag i musklerna. Hettar i ansiktet, svider i ögonen, får ont i huvudet, trött och nedsatt i allmäntillståndet. Det känns som att en het luftström som sveper över ansiktet.” Trots att det inte finns något 5G-nät ännu. Nå, det är kanske inte så viktigt.

Resultatet kan bli hudutslag, huvudvärk, cancer, ja allt man kan tänka sig, utom benbrott.

Vad är ”farligt”?

Teslaspole. Bild: Daniel Grohmann, CC BY-SA 3.0

Allt är farligt för elallergiker, enligt webbplatsen eloverkanslig.se: antenner, bildskärmar, billarm, borrmaskiner, datapulser, datorer, DECT-telefoner, elektronik i bilar, elstängsel, ficklampor, frysskåp, förorenat elnät, högspänningsledningar, jordförlagd kabel, kommunikationsradio, kompaktlysrör, kylskåp, likström, lysdioder, lågenergilampor, mikrovågsugnar, mobilbasstationer, mobiltelefoner, musikspelare, spisar, telefoner, vagabonderande strömmar, Wifi och växelström.

Men märkligt nog tar webbplatsen inte upp TV-sändare, radarstationer och strålningen från solen och världsrymden.

Hur ska provet utföras?

Utrustning

På offentlig plats, utannonserat i god tid, inför publik, ställer man upp ett skärmrum av kopparnät med tillräckligt fina maskor för att rummet ska utgöra en Faradays bur upp till 100 GHz, inuti vilken inga elektromagnetiska fält kan existera. Dörren ska vara radiotät.

Inuti rummet finns plats för 10 provpersoner som förses med varsin pneumatisk larmknapp med vilken de kan ange att de känner symptom.

Inuti rummet finns också ett antal antenner, en del inkopplade, en del inte.

Amatörradioutrustning. Bild: Mw0rkb, CC BY-SA 3.0

Utanför rummet finns en bänk med amatörradioutrustning med antenner, handhållna sändare och diverse annan elektrisk utrustning, som tutor, sumrar, jakobs-stege, teslaspolar, plasmaboll, lysrörslampor mm. Gärna en spektrumanalysator så man kan kontrollera att det inte finns dold elektronisk utrustning inne i rummet.

Slutligen finns en dold X-t-skrivare som visar när sändareffekt faktiskt lagts på antennen i skärmrummet och när provpersonerna tryckt på sina larmknappar.

Förberedelser

Faraday-bur. Bild: Antoine Taveneaux, CC BY-SA 3.0

Provpersonerna får innan provet ange hur lång tid de behöver för att känna symptom och provtiden anpassas därefter. Oftast brukar det röra sig om några minuter till en timme i utsatt miljö. För att provpersonerna inte ska uppleva annan stress får de ta med sig mat och dryck in i skärmrummet. På provpersonernas egen önskan kan även lugnande musik etc spelas, i en högtalare placerad utanför skärmrummet.

Utrustningen förevisas för provpersonerna, med gnistor och allt.

Innan provpersonerna går in i skärmrummet visiteras de av erfarna väktare med metalldetektor för att man ska kunna upptäckta dold utrustning. De får även lämna ifrån sig armbandsur, telefoner, trådlösa bilnycklar, hörapparater mm vilka läggs i en väl synlig låda utanför provcellen.

En provperson får ta med en mobiltelefon in i skärmrummet och visa att den inte får signal och inte kan användas när den radiotäta dörren är stängd. Telefonen lämnas sedan ut.

Visning

En dipol med glödlampa och ett oanslutet lysrör hängs upp inne i skärmrummet och en sändare sänder ut ett par watt för att visa att glödlampan och lysröret lyser av strålningen. Oberoende av sändningen ska utrustningen kunna avge diverse ljud, gnistor, summertoner etc som avledningsmanöver. Före sändarprovet ska provpersonerna visas vad som händer när man kopplar in dipolens ändar till en strömkälla och lysröret sätts i en armatur och tänds.

Prov

1. Provpersonerna ombes att skriftligen godkänna uppställningen och villkoren. Den som inte vill godkänna får gå därifrån.
2. Provpersonerna ombes testa sina larmknappar.
3. Den radiotäta dörren stängs och en stor klocka startas som räknar ned den överenskomna provtiden.
4. Operatören kan nu välja att sända eller inte sända på antennen inne i skärmrummet. Samtidigt kan denne blixtra med högspänningsutrustningen, köra kortvågstrafik med morse eller phone, tala i mobiltelefon och handhållen 2-meterssändare, tuta med tuta och summer, helt osynkront med sändningen inne i skärmrummet.
5. När provpersonerna känner påverkan ska de trycka ned sin larmknapp och därefter släppa den.

Redovisning

Efter provet visas remsan från X-t-skrivaren och antalet larm på bärvåg redovisas per provperson. Den statistiska signifikansen beräknas.

Utmaning

Jag utmanar härmed valfri teknisk institution (KTH, IRF-Uppsala, Tekniska Museet, Stockholms Universitet etc) att ställa upp med utrustning och operatör, och en grupp av lämpliga, framträdande elallergiker (provpersoner) att ställa upp för provning på offentlig plats och inför rullande kameror.

För provpersonerna handlar det helt enkelt om att bevisa sin överkänslighet på ett övertygande sätt eller att för alltid göra avbön. To speak now or forever hold your peace.

Resultat och offentlig avbön

Om provet visar att elallergikerna haft rätt på ett matematiskt signifikant sätt blir utslaget att elallergi faktiskt finns.

Om provet visar att elallergikerna inte lyckats bättre än slumpen blir utslaget att elallergi inte finns och att:

• De provade omedelbart gör offentlig avbön och lovar att sluta prata och skriva om saken i fortsättningen.
• Den som driver en webbplats eller blogg kring begreppet elallergi, elöverkänslighet mm lovar att ta ned webbplatsen.
• Den som publicerat video om detsamma på någon video-sajt som Youtube lovar att radera sina alster från webbplatsen.

Läs mer

Foliehatt, nej tack!