USA räknar med att vara tillbaka på Månen år 2024 och planerar för en framtida permanent bosättning. Då måste man ha tag i vatten. Att det finns vatten på Månen är numera bevisat bortom varje tvivel, men hur får man tag i det på ett enkelt sätt? Det kan göras i det närmaste gratis.

Det har visats att det kan finnas metertjocka lager av vatten-is på Månen. I de ständigt mörka kratrarna vid Månens poler finns vatten i form av måndamm, där varje dammkorn är täckt av ett lager is. På kraterkanterna finns också ständigt solljus som kan användas att generera el med. Det är därför man koncentrerar sig på att inrätta en bosättning vid Månens sydpol.

Dessutom har det visat sig finnas metan-, koldioxid- och ammoniak-is, så man har tillgång till kol, kväve och syre i gasform. Shackleton Energy Company har klart och tydligt sagt att man avser att bedriva prospektering efter vatten på Månen och om man hittar det vill man elektrolysera fram väte och syre och lägga upp bränsledepåer i omloppsbana runt Jorden. Inkomsterna ska alltså komma från försäljning av bränsle till alla operatörer som vill skicka syre-väte-drivna rymdskepp runt i solsystemet och bespara dessa besväret att lyfta upp hundratals ton bränsle från Jorden.

Månen är varm!

Medeltemperaturen är inte så förfärligt låg. Månen ligger på samma avstånd från Solen som Jorden. Det är inte heller någon brist på solenergi vid Månens poler. Tvärtom brukar det vara problem att kyla rymdfarkoster som går i bana runt Månen.

Det ska man utnyttja. Principen är väldigt enkel och i det närmaste gratis. Det hela bygger på att naturen alltid försöker utjämna trycket mellan två kommunicerande kärl. På Månen har detta dragits till sin spets. Sanden på månytan är omgiven av is, men eftersom den befinner sig i vakuum kommer vattenmolekylerna att långsamt migrera mot en kallare plats, där förekomsten är lägre så att färre molekyler krockar med varandra och där de kan lägga sig till ro (lägre tryck). Det är de ständigt mörka och kalla kratrarna på Sydpolen. Men att få upp vattnet därifrån kan kräva någon sorts gruvdrift.

MoonBottle är lösningen

Använd istället min metod: MoonBottle™®©.

Ta en svart plastsäck och skyffla den ¼-full med månsand. Knip ihop påsens öppning runt halsen på en genomskinlig plastflaska och förslut med någon sorts klämma. Sen får alltihop bara ligga på något ställe där Solen alltid lyser.

När Solen lyser på påsen kommer den att bli mycket varmare än månytan där sanden låg ursprungligen och värma innehållet. Vattenmolekylerna kommer att lossna från månsanden och försöka blåsa upp påsen. De kommer att migrera till ett kallare ställe, nämligen plastflaskan, som är genomskinlig och därför inte absorberar solljus. All eventuell värme kommer att stråla bort från flaskan. Då kristalliseras vattnet i flaskan.

När en flaska visar sig vara full av iskristaller, tar man hem den till månbasen och väntar på att isen i flaskan ska smälta. Månsanden i påsen häller man bort på platsen där man tog den.

Det kommer att bli destillerat vatten. Skulle det finnas metan eller koldioxid med så får man låta det avdunsta, vilket det brukar göra av sig själv i rumstemperatur. Koldioxiden kanske gör vattnet till kolsyrat vatten. Så mycket trevligare!

Vattenfarmer och skörderobotar

Lägg ut hundra påsar. Lägg ut tusen. Gå sen och vittja dem med en månads mellanrum. Eller fixa en självgående robot som klarar av det. Den kan vara soldriven. Man kan tänka sig hela vidsträckta fält där man har vattenfarmer och en skörderobot som åker omkring och skördar vatten enligt ett regelbundet schema. När ytsanden är avverkad på en ”åker” flyttar man bara hela farmen till något nytt ställe. Har man placerat ut MoonBottle med jämna tidsmellanrum kan man också skörda med jämna tidsmellanrum, tätare än den tid det skulle ta för en enstaka MoonBottle att bli färdig.

Man skulle visserligen kunna tänka sig att ha gruvrobotar som gräver i de djupa islagren i kratrarna, men då kommer man att få sandblandat vatten. Det kan man visserligen klara med helt vanligt kaffefilter. Men de verkligt små kornen, de som gav de tidiga månfararna andningsproblem, blir man förmodligen inte av med så lätt. Istället kan man tvingas destillera, vilket kräver energi.

Med MoonBottle är destillationen gratis.

Materialen

Materialet är enklast möjliga och ingen av delarna väger särskilt mycket. Inga särskilt höga hållfastheter krävs.

Plastpåsen kan vara gjord av vanlig mattsvart plast, stor som en svart sopsäck, eller större, beroende på hur mycket vatten man förväntas hitta i sanden. Den ska inte utsättas för några krafter, och om den blir stelfrusen spelar ingen roll. Svart plast absorberar infrarött ljus och det är vad som är viktigt.

Flaskan ska vara genomskinlig för infrarött och synligt ljus. Välj lämplig plast. Den kan vara tunn, tunnare än en läskedrycksflaska, för den kommer inte att utsättas för tryck. Ju tunnare den är, desto lättare är den att rulla ihop under transporten till Månen.

Förslutningen mellan de båda får göras med någon slags månsäkrad gummisnodd. Den kommer inte heller att utsättas får några särskilt stora krafter.