Och rejält också. Ryssen Prokudin-Gorskij tog färgbilder långt före färgfilmen. Ibland skiner det till långt tillbaka i historien och en man gör en hisnande upptäckt, utnyttjar den och får fantastiska resultat, och sen glöms allting bort. Femtio år senare utvecklar någon annan liknande teknik och blir berömd.
Som tur var för den ryske fotografen Sergej Michailovitj Prokudin-Gorskij (1863-1944) var det någon som tog hand om hans livsverk och nu kan vi se det på Internet mer än etthundra år senare.
Bilden visar interiören i Den heliga jungfruns födelsekyrka i Smolensk. Mitt fram ser vi ikonostasen, den bemålade skärm avskiljer altardelen från menigheten i en ortodox kyrka. Församlingen torde ha varit mycket rik, med tanke på utsmyckningen. Idag ser man sällan ortodoxa kyrkor med så mycket rikedom.
Gorskijs bilder visar upp ett levande porträtt av en förlorad värld, Ryssland före första världskriget och på tröskeln till revolution. Han fotograferade kloster och medeltida kyrkor, över järnvägar och fabriker, det dagliga livet hos Rysslands stora och omfattande befolkning. På tidigt 1900-tal lade han upp en storslagen plan för att fotografera hela det ryska väldet och vann tsar Nikolas II stöd. Mellan åren 1909 och 1912 och sen igen 1915 reste han runt och dokumenterade 11 regioner och hade med sig en specialutrustad tågvagn med fotolaboratorium.
St. Nils kloster på ön Stobolnij i provinsen Tver nordväst om Moskva. Sankte Nil grundade ett litet kloster här omkring 1528 och under 1600-talet skulle hans efterföljare bygga upp ett av de största och rikaste klostren i hela det ryska riket. Sovjetregimen stängde klostret 1927 och använde det för andra ändamål, till exempel som koncentrationsläger och hem för föräldralösa barn. Byggnaden återlämnades till den ortodoxa kyrkan först år 1990 och är numera åter ett fungerande kloster.
Gorskij lämnade Ryssland 1918, efter revolutionen, då tyvärr ganska många av hans bilder konfiskerades. Han reste till Norge och sedan till England innan han slutligen slog sig ned i Frankrike. Då var tsarfamiljen redan mördad och det stora imperium han så mödosamt hade avbildat, var förstört. Som tur var köptes hans återstående glasplåtar av amerikanska statens Library of Congress av hans släktingar 1948 (fyra år efter hans död). De är numera scannade och återställda till de färgbilder de engång var avsedda att vara.
En panoramabild av staden Tiflis, numera Tblisi i det fria Georgien, som visar staden i en dal mitt bland bergen i Kaukasus. När denna bild togs, omkring år 1910 hade staden en befolkning på omkring 160.000 personer, bland dem georgier, armenier, ryssar, perser, polacker, tatarer och judar. De 3-4 sistnämnda finns säkerligen inte kvar längre.
Eftersom färgfilm inte ens var påtänkt 1901 byggde Gorskij sig en färgkamera som tog tre bilder, en röd, en grön och en blå på en särskild avlång glasplåt. Han fick sätta in färgfilter manuellt och skjuta fram glasplåten lika manuellt, men han var smart i att använda ett eget filmformat. Med alla bilder på samma plåt var det ingen risk för sammanblandning senare. Men eftersom varje exponering kunde ta upp till sex sekunder ville det till att motivet höll sig still väldigt länge.
Emiren av Buchara, Alim Khan poserar för ett porträtt år 1911. Han var absolut härskare i sin stadsstat och skötte inrikespolitiken själv, även om Buchara hade varit en vasallstat under Ryssland sedan mitten av 1800-talet. När Sovjetunionen gjorde sig påmind i Buchara omkring år 1920 flydde emiren till Afghanistan, där han dog år 1944.
Man antar att Gorskij fått idén till en färgkamera av den tyske fotografen Adolf Miethe då Gorskij och hans fru Anna Aleksandrovna Lavrova arbetade på hans laboratorium år 1890.
Projektorn blev lite speciell. Den hade tre snokar med varsitt färgfilter, ett rött, ett grönt och ett blått, och projicerade färgbilder direkt. Senare skulle Gorskij starta ett företag som erbjöd färgfotografering på kommersiell basis.
Grunden till hans många expeditioner land och rike runt var i princip filantropisk. Han ville samla in information om hela riket för att skolbarnen och folk i allmänhet skulle få se hela dess rikedom.
Efter revolutionen såg man helst att all sådan information försvann, varför Gorskij såg det som säkrast att själv försvinna. Bara några få bilder med politiskt innehåll (på krigsfångar och deporterade i Sibirien) har överlevt, nämligen de där innehållet inte var direkt uppenbart om man inte hade hans resedagbok och kunskaper.
Pinkhus Karlinskij var 84 år och chef för slussporten i Mariinskij när den här bilden togs. Då hade han varit chef för samma slussport i 66 år. Kan du tänka dig det? Vilket människoöde. Gorskij gjorde en rundresa runt kanalsystemet kring Mariinskij, ett konstgjort system som idag är känt som det Volga-Baltiska kanalsystemet som slutar i Ladoga med Östersjön som yttersta mål. Notera att vattnet har rört sig mellan färgfilterbyten och blivit flammigt i de tre grundfärgerna.
Med modern photoshopteknik och lite retuschering framstår hans bilder som briljanta, fantastiska och underbara. Gorskij hade ögon för vackra motiv och vinklar och med tanke på vad bilderna visar, rör det sig om en otrolig bildskatt. I denna artikel tar jag bara fram färgbilderna, men om du letar i databasen kan du hitta mängder av andra bilder, de flesta svartvita, av andra städer i tsarens imperium runt 1900-talets början, tagna av samme briljante fotograf.
En fackverksbro över floden Kama nära staden Perm, som trafikerades av Transsibiriska järnvägen. Kama är en av de floder som skär igenom Sibirien på sin väg ut mot den Arktiska oceanen. Gorskij hade öga för vackra vyer och bildkomposition.
Han uppehöll sig mycket i den mytomspunna staden Samarkand och områdena runtomkring. Här sitter en melonförsäljare klädd i traditionella centralasiatiska kläder och säljer sina grönsaker. Samarkand ligger idag i Uzbekistan.
Vi fortsätter i Samarkand. Här är en bild av en försäljare av silkes-, bomulls- och ullväv och en del traditionella mattor. Notera den inramade sidan ur Koranen som hänger längst upp. Min bildbehandling inför denna artikel har i stort sett varit att skärpa bilderna en aning och bara i något enstaka fall öka kontrasten. Gorskijs bilder höll fantastisk kvalitet.
Ett annat trevligt ställe i dåtidens Ryssland var badorten Suchumi vid Svarta Havet, där Gorskij tog många färgbilder, som här, i den botaniska trädgården. Staden var ett sommarparadis för rika ryssar. Idag reser man nog helst inte dit.
Gorskij reste riket runt med ånglok. Järnvägsvagnen i bakgrunden antas vara Gorskijs egen, där han bodde och hade sitt laboratorium.
Läs mer
Läs mer här: http://www.loc.gov/exhibits/empire
Databasen med alla bilder finns här: http://www.loc.gov/pictures/collection/prok/ Sök till exempel på “samarkand”.
Sist ser vi en hel glasplåt med negativ så som den såg ut när den var nyframkallad, bortsett från att den här återges positiv, förståss. Det är samma bild som den från botaniska trädgården i Suchumi, ovan.
