Äta ute interaktivt

Jörgen Städje
7 år sedan

I London finns flera interaktiva restauranger i kedjan Inamo och redaktionen har provat den i Soho. Här handlar det inte om att äta i romantiskt stearinljus, utan upplyst av digitala projektorer.

Asiatiskt kök med interaktiva projektorer i taket var en satsning som började i London år 2008 med en enda restaurang i Soho. Idag finns det ytterligare två, en i restaurangdistriktet Covent Garden och en i Camden Town. Interaktionen sker med dukar och bord, inte med kypare. Allting är helautomatiskt. Mat kan beställas från en projicerad meny och man kan välja den bordduk och stämning som passar humöret.

Projektorerna pekar rakt ned och gör bordet och duken interaktiv och till och med tallrikarna är projicerbara. “Inamo is a pioneering Oriental fusion restaurant and bar where the control of the dining experience is placed firmly in your hands.” och det blir man tvungen att hålla med om.

De stora klumparna i taket är videoprojektorer, en för vart bord. Därför går det inte att dra ihop flera bor till ett långbord, tyvärr.

Beställningarna till köket styrs via ett interaktivt menysystem. Menyn projiceras på bordet och mat och dryck väljs därifrån. Man kan också ställa in stämningen genom att välja bakgrund på bordet, se vilka nöjen som finns i restaurangens grannskap, titta in i köket med en Chef Cam, spela spel och kan till och med beställa en taxi hem.

Här ser vi lite grann av bordsupplägget. Allra närmast oss har en meny för diverse beställningar lagts upp. Maten projiceras på tallriksunderlägget innan man läger sin beställning. Det är ju underbart, särskilt för alla utlänningar som inte är helt bergis på vad tataki, gyoza, hosomaki, yuzu eller Smashed Asian Cucumber som serveras på den här restaurangen, egentligen är. Dessutom blir det extra roligt om man redan har mat på tallriken, att få något annat projicerat ovanpå den.

Så beställer du. Den runda gropen till höger är touchpaden.

Den projicerade bilden samverkar med en touchpanel i en liten grop i bordet. Man kör runt med fingret och en röd hand följer rörelserna på bordet. Klickar gör man genom att knacka med fingret i gropen. Du inser. Det är ju lysande! Kyparna, som iallafall bara står och tittar åt ett annat håll, behövs inte mer.

En närmare titt på menyn visar att den är hierarkiskt uppbyggd. Man väljer förrätter för sig, varmrätter för sig, drinkar för sig och så vidare. En liten miss för oss som kommer från länder där man beställer en hel rätt på en gång är att det inte finns någon koppling från huvudrätt till den så vanliga “Side Ordern” i de anglosaxiska länderna. Glömmer man att gå upp igenom hela menysystemet och tillbaka ned och beställa tillbehör som ris eller potatis, ja då får man inget sådant. Och här finns ingen hjälpsam mänsklig kypare som på pekar att man nog glömt något… Nej, en länk längst ned i beskrivningen av varje rätt som pekar till “Side Order” hade varit bra.

Ska det vara teakbord? Sten? Perstorpsplatta? Universum? Man kan välja bland cirka 25 olika bilder och Automatic Shuffle som byter bild då och då. Alternativt kan man välja ett av 12 olika tvåfärgade mönster varefter man kan färga mönstret enligt ett valfritt färgschema. Bilderna och mönstren far omkring på bordsytan och det gäller att jaga ikapp dem med pekaren.

Med Chef Cam kan man titta in i köket. Kamerans placering är kanske inte den bästa.

Projektorerna kallas för kokonger och sitter i samma höjd i hela restaurangen. Kokongerna finns i tre storlekar för bord med två, fyra och sex kuvert. När kunden sätter sig ned får var och en vita tallriksunderlägg där tallrikarna ska stå och alla bord har unika eDukar. Det finns visserligen kypare tillgängliga som kan hjälpa kunderna navigera i menyerna och svara på andra frågor, men menyerna är faktiskt mycket klara och idiotsäkra (bortsett från det där med side orders, då). Bättre hade det emellertid varit om projektorernas fokus hade varit korrekt inställt så man faktiskt hade kunnat se alla de fina detaljerna i menyerna och sluppit få suddig text.

Eftersom bilderna måste synas på borden, händerna och nere i drinkarna är restaurangen i övrigt försänkt i mörker och kyparen dyker upp som ett spöke ur mörkret med maten. Har man inget emot en mörklagd restauranglokal är det emellertid inget hinder.

Givetvis kan man spela spel. Det finns ett 15-spel där man ska flytta delar av en bild och bygga ihop en riktig bild, och så finns det “Sänka skepp” där man spelar två och två tvärs över bordet. Bilden visar tre flickor som spelar sänka skepp.

Service-alternativet längst till höger i menyn har två underalternativ: Kalla på mänsklig assistans och Betala notan. Klickar man betala notan får man en sammanställning av sin egen beställning och för de övriga vid bordet. Det går inte att dela på notan utan man betalar allt eller inget. Vem som helst på bordet kan ta fram notan och klicka “Betala”. Det finns dock inget betalsystem inbyggt i bordet utan man får in en trådlös handterminal där man kan stoppa in kreditkortet och trycka PIN-kod. Detta kunde förbättras.

Någon kanske tycker att det här är att gå för långt, men jag tycker att det inte gått långt nog. Varför finns inte messaging mellan borden? Bildspel från semestern medan man äter? iPod-docka för att kunna projicera egen medhavd video? Man skulle kunna SMS:a till valfritt bord. Virtuellt matkrig? Och som anden ur flaskan, varför kan man inte boka hela restaurangen för en kvälls gemensam Counterstrike? När man sätter en salva i colaburksikonen bärs mera dricka in och den som bryter upp skatten får beställa mat gratis. Då skulle det bli ruljangs.

Maten?

Ja, den kan vara en andra anledning att man går till Inamo. Den är utmärkt. Fläskfilén är mycket mjuk och rostad med glasyr och dessutom med pistagenötkross till. Mums. Webbplatsen Design My Night har utsett Inamo till en av Londons bästa sushirestauranger.

Bordsvattnet är Chateau de Vattenkran och det är ett beundransvärt initiativ bland alla restaurangers dyrbara och dåliga flaskvatten.

Människan och matmaskinen

Vad är det med oss människor och robotiserad mat?

Vi har en sorts hatkärlek till maskinframställd mat. Å ena sidan vill vi gärna se på när robotar ägnar sig åt ett av de äldsta hantverken på planeten: matlagning. Å andra sidan finns det hatgrupper som inte gör annat än rackar ned på maskinframställd mat. Industrimat eller “processed food” får klä skott för allsköns konspirationsteorier. I vissa fall är det välförtjänt, men i andra bara skrönor.

En av de största uppfinningarna inom fabriksframställd mat är svensk och har bringat välstånd till i stort sett hela världen. Jag syftar naturligtvis på Tetra Paks paketeringsmaskiner för flytande varor. Tetra Paks svetsade pappförpackningar är inte bara billiga att framställa och svåra att krossa, de är även aseptiska, dvs bakteriefria. Visst kan det ha varit trevligt med klinkande mjölkflaskor en gång i tiden, men flaskorna var allt som Tetra Pak inte är, svårdiskade och därmed riskfyllda, och lättkrossade.

Appdrivna restauranger

Restaurangkedjan Pinchos har lokaler i allt från Borlänge till Östersund och de är alla app-drivna.

Vid starten 2012 var Pinchos Sveriges första app-restaurang. Hos Pinchos kan man boka bord, surfa runt i menyn och beställa med hjälp av en mobiltelefon. Man kan även betala notan med appen. Det är inte längre något konstigt. Dagens moderna människa har appar till allt, så varför inte till att beställa mat på en restaurang?

Robotar som servitörer

Japaner är automat- och robotglada och det finns många exempel på restauranger som har robotar som glider omkring som servitörer. Det gör givetvis inte maten ett enda dugg bättre, utan robotens roll som servitör får bara människan att känna sig förmer än maskinerna.

Som man kunde förvänta sig har robotservitörerna inte tillräcklig koll på omgivningarna i restaurangen och kan inte utföra vissa av de uppgifter en människa med lätthet kan göra, som att hälla upp drinkar eller bära soppa utan att spilla. Problemet med dagens rörliga robotar är att de inte kan samverka med människor eller arbeta på samma premisser, störda av enkla företeelser som knaggliga golv, trösklar och trappor. Vi har också sett hur amerikanska vaktrobotar ramlar i fontäner och så vidare.

Robotar och AI handlar väldigt mycket om maskiner som klår människor i olika spel, alltså inget som kräver att en robot rör rent fysiskt sig i mänsklig miljö. Spel som Go och schack kan klaras med strategi och matematik i en dators primärminne. Förarlösa bilar är på väg att bli populära, men det undandrar inte människan från ansvar om bilden krockar. Problemet är istället den klantiga människan, som kan hitta på i stort sett vad som helst i trafiken.

Robotar som underhållning

Bild: Tom Bricker, Travel Caffeine

En annan typ av japansk robotrestaurang är där robotarna, som eventuellt kan vara utklädda människor, står för underhållningen och leker robotkrig, karneval eller robot-slagsmål, eller Terminator eller allt på en gång, med stridsvagnar och dinosaurier. Festligt så det förslår, men är det underhållning? Kanske.

Vi har köpt mat ur varuautomater sedan 1897 då snabbmatsrestaurangen Quisisana öppnade i Berlin. Redan 1880 fanns det automater som matade ut vykort. Det är dock bara på det senaste som automaterna blivit kapabla att baka pizza på beställning, leverera frusen hummer eller fritera pommes frites direkt vid beställningen. Nästa steg torde bli den helautomatiska puben, en Autobar, där man med kreditkortets hjälp kan hälla upp så mycket öl man vill från en julgran med kranar vid varje bord. Inget mer trängandes vid baren för att få en pint. Lugn. Det kommer!